När Herbert kommer hem har farfar tänt en brasa. Den värmer gott i höstmörkret. Plötsligt hör de ett ylande ljud utanför huset. I mörkret står en hund. Den är väldigt stor och pälsen är blank. Farfar går ut för att schasa bort den. Då närmar den sig med ett morrande.
"Farfar låste dörren bakom dem. Flera gånger tittade han oroligt ut genom fönstren.
-Vad är det, frågade Herbert.
-Inget, sa farfar.
-Det är det visst, sa Herbert. Det är något med hunden.
Farfar skakade på huvudet.
-Jag hade fel, sa han. Det där var ingen schäfer. Jag tror inte ens det var en hund. Det var något annat. Något farligt."
Dagen efter går Herbert och Sally till sitt hemliga ställe i skogen. Vilken tur att elden inte hann sprida sig dit! I den gamla kvarnen klättrar de upp och sätter sig. Då hör de ylandet igen. Kanske är det en varg? Herbert berättar för Sally att han i går kväll tyckte sig se att djuret hade illgröna ögon, men farfar inte trodde på honom. På vägen hem genom skogen stannar de vid avspärrningen som polisen satt upp runt det nerbrunna området. Brandmannen de träffat dagen innan hade visserligen sagt till dem att man absolut inte fick beträda området - att det fortfarande glödde i marken och att det när som helst kunde börja brinna igen - men det är väldigt mörkt och Sally känner sig jättekissnödig...Träden är kala och svarta och det luktar rök, men det ser inte ut att vara någon fara? De bestämmer sig för att gena genom avspärrningen trots allt. Efter några meter hör de ett ljud. Något eller någon närmar sig snabbt. Det är den där vargen eller vad det nu är! Den verkar ha bråttom och springer snabbt förbi dem vidare in i skogen. Puh! Det var nära ögat!
Strax är Herbert och Sally ute ur det avspärrade området. Här är mossan är grön och skogen luktar som vanligt igen. Då ser de en stövel sticka ut under en stor yvig gran. I stöveln finns ett ben. Herbert och Sally vill helst bara springa därifrån, men inser att det kan vara någon som är skadad och som behöver hjälp. För det är väl inte en död människa?!
"De smög närmare. Gummistöveln rörde sig inte. Till sist var de så nära att de kunde sätta sig på huk och titta på mannen som låg på marken. I samma sekund satte han sig upp. Herbert och Sally kastade sig baklänges när de såg hur mannen såg ut. Han hade ett stort sår på halsen. Ur såret rann rött, tjockt blod. -Hjälp mig! väste mannen. Hjälp mig!"
Herbert och Sally har aldrig sprungit så fort förut. Väl hemma hos Sally skriker de till hennes pappa att ringa ambulans, att det ligger en blodig man i skogen. Pappa ringer, och säger sen att de måste springa tillbaka till Eldsalavägen och möta upp ambulansen. Ambulansen kommer inte kunna ta sig fram genom skogen, utan ambulanspersonalen måste ta sig fram till fots med en bår. Herbert och Sally måste visa dem var mannen ligger.
De närmar sig platsen. Herbert känner igen den stora yviga granen. Ambulansmännen går bakom. Stöveln syns inte nu. Marken under granen är tom. Ingen man. Inget blod. Inte ett spår av att det nyss låg någon där och blödde ymnigt. Vart har mannen tagit vägen?!
Varulvens hemlighet är uppföljaren till Zombiefeber som kom ut 2016, och som jag då bloggade om. Böckerna är spännande och lagom läskiga. Det känns som att man står där i skogen med Herbert och Sally, känner lukten av rök och mossa, och tittar undrande efter den blodige mannen. Vart har han tagit vägen, och vad har hänt? Vad är det för ryslig varelse som springer ylandes genom skogen? Det kan ju inte vara en varulv, för de finns väl ändå inte?
Passar dig som gillar rysare och är 10 år och uppåt.
9789188279477
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar