onsdag 30 juni 2010

Tack vare Winn-Dixie av Kate DiCamillo

Tio-åriga Opal har flyttat till Florida tillsammans med pappa ”predikanten”. Opal känner sig ”nästan som föräldralös”. Mamman försvann när hon vara tre år och pappan går helt upp sitt arbete som predikant i en baptistkyrka. Både pappan och Opal sörjer mamman, men i det tysta. Opal vet överhuvudtaget ingenting om sin mamma och inte heller varför hon försvann. En dag hittar hon en övergiven hund i en affär och hunden döps efter affärens namn, Winn-Dixie. En djup vänskap uppstår mellan Opal och den lika föräldralösa hunden, en vänskap som öppnar upp för nya möten som i sin tur leder till att Opal steg för steg får lära sig hur livet bör levas. En visdom som kanske kan sammanfatts i att man ”inte ska döma hunden efter håren” och att man ska vara tacksam över det man har.

Kate DiCamillo har fått genomgående bra recensioner och en lång rad priser för många av sina böcker. Tack vara Winn-Dixie är inget undantag, bara i USA har den fått ett 70-tal priser och utmärkelser. Boken kom på engelska år 2000 och var DiCamillos debut. En sökning på amazon.com visar att hon även har ett stort stöd bland sina läsare, en övervägande majoritet ger boken betyget 5. Tyvärr kan jag inte sälla mig till denna jubelkör. Mitt första försök att läsa DiCamillo var med boken Edward Tulanes magiska resa, som jag dock gav upp efter några få kapitel. Inför Trollkarlens elefant kände jag ett kraftigt motstånd men där fick jag ge mig, den tyckte jag faktiskt riktigt bra om. Så när jag började läsa Tack vare Winn-Dixie var det med viss nyfikenhet. Men nej, det här fängslar mig inte alls, tvärtom. Det är allt för högtravande, allt för hjärteknipande och sentimentalt. Jag stör mig på den snusförnuftiga Opal och bokens förutsägbarhet. Redan på ett tidigt stadium är det ganska uppenbart att boken kommer att sluta i ett ”happy-end” och att vänskapen mellan Opal och Winn-dixie kommer att leda till att Opal och hennes pappa hittar tillbaka till varandra.

Men som sagt, jag verkar ganska ensam om att inte gilla Tack vare Winn-dixie!

Boken finns även som film, här kan du se en trailer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar